December 1, 2019

October 1, 2019

Please reload

Tidigare inlägg

Ingen panik - allt på en gång!

June 13, 2017

Juni, liksom. Det har alltså hunnit gå tre månader sedan sista inlägget. Utan att gå in på detaljer så har typ allt hänt. Men jag ska försöka hålla mig till djuren här...

 

Vi börjar med Loppan. 
Dinos semin testades under april. Det visade sig i slutet av april att den inte var tillräckligt bra för att klara transport 24h. Jag hade två val; antingen själv åka mellan hingsthållaren och stuteriet med purfärsk semin eller byta hingst. 
Jag tittade uppgivet på mitt schema med arbetstider och insåg snabbt att det inte är hållbart att åka själv. Det är ju inte något stort spelrum man har om stuteriets veterinär ringer och säger att Loppan är redo. Efter noga övervägande och långa samtal med både mig själv och hingsthållaren så kommer vi fram till att hingstbyte kanske är den bästa lösningen. För hingsten jag byter till är ju den hingst jag faktiskt hade valt först, innan jag såg Dino. 

 

 

Låt mig presentera Codicioso Ley. Han är en mångsidig herre. Förutom dressyr så har han en bra hoppteknik och är även inkörd. Det var de egenskaperna jag fastnade för först. Sen är han ju stilig att titta på, så bytet av hingst känns helt naturligt. Det blir inte alltid som man tänkt först men min pappa brukar säga att "det vill gärna bli bra tillslut" så då blir det det nu med.

 

Loppan åkte till Salsbo stuteri i mitten på maj och redan samma dag vi kom dit med henne så var hon såklart i peaken på brusten och veterinären undrade om vi kanske hade sperma med oss reda nu på en gång? Så första försöket resulterade ändå  i en expresskörning med färsk semin i en behållare i baksätet. Om det tar sig på första försöket så är det en bonus, heter det. Och bonusen föll inte ut. 
Loppan var lite skräpig i livmodern så hon fick sköljas och knapra lite antibiotika. Sen såg hon fin ut igen men tog sig ändå inte på försök två. 
Det fick jag reda på nu ikväll och jag kände uppgivenheten välla över mig. Min första tanke var "nu skiter jag i det här. Jag har inte råd att låta henne stå där och vara tom". Men min bättre hälft lånade ut lite finsk sisu och tyckte att det nog var värt ett sista försök. Skulle jag verkligen kasta bort allt jag gjort hittills? "Tredje gången gillt" ekade i skallen. 

Okej, kör i vind. Ett sista försök. Veterinären tror att Loppan är redo om 3-5 dygn och hon hör av sig 48 timmar innan det är dags att inseminera. När det samtalet kommer så är det bara att hoppa i galoscherna och köra i sporrsträck mellan hingst och stuteri. Och hoppas att det tar sig. 

 

 

 

Mitt i all denna villervalla så börjar min rottis Grim behandlas med laser mot sin artros. Ett komplement till massagen han får hos Leila på Stjärnkullens Hundmassage.

 

Jag visste innan att man kan bli sämre efter behandlingarna i början innan det vänder och blir bättre men på Grim blev det så oerhört tydligt att hans höfter var värre än vi kunnat ana innan för helt från det blå haltade han kraftigt. Jag ville veta hur illa det var så jag åkte till veterinären och röntgade hela hunden. Röntgenbilderna var dystra och artrosen var spridd i både höfter och armbågar. Han fick smärtstillande på recept som han kommer att få gå på livet ut. Han är 7 år nu. 
Vår tanke har hela tiden varit att vi skulle ha en ny Rottweiler om ca två år, när tilltänkt kennel planerar nästa kull. Men vi insåg snabbt att vi inte har råd att vänta så länge. Grim håller troligen inte så pass och att ha Chilli som ensamhund är otänkbart för hon blir apatisk om man lämnar henne mer än 5 minuter ensam. Och efter det beter hon sig som om hon fått ett straff utan att ha en aning om vad hon blivit straffad för. Hon är dessutom otroligt omogen för sina sex år och bör inte fostra en valp själv. 
Scenariot att Grim bara hux flux blir akut dålig och vi står där med ett gäng Blocket-annonser och tar "första bästa hund" kändes inte bra, så vi började lite smått leta efter tänkbar kennel med valpar under 2017. 

Som av en händelse så tipsar uppfödaren av tilltänkt kennel om att ett par goda vänner till henne, som också är uppfödare av rottis, bara "RÅKAR" ha en hane kvar från senaste kullen.

Så den 12 maj åkte jag och min man till Norge för att hämta hem Ambolt's Tryggve.

 

 

Han är en fantastisk liten rottis och blev en självklar medlem i vår lilla familj direkt. Vi har redan tränat in lite fåniga trick och börjat gå fot. Jag hoppas han lämpar sig för IPO och får jag grädde på moset så kan jag plocka fram en eftersökshund i honom också. 

 

 

Luvan var en av de hönor som blev sur i våras. Två andra hönor, Pricken och Iller var också det men Luvan var den som knyckte åt sig äggen. Och tur var väl det för bättre höna att ta hand om småttingarna finns inte. Det känns extra kul att ha fått fram kycklingar på den naturliga vägen.

 

 

 

 

Jag avslutar inlägget med en bild på min Tomatoberry som äntligen fått flytta utomhus. Det blir små hjärtformade tomater som smakar gudomligt. 

 

 

 

 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Please reload

Sök via taggar
Please reload

Arkiv

© Stall Övre Tappen is Proudly created with Wix.com

Telefon:
0709-890998
E-mail: ebba.grip@gmail.com

Adress

Källergården
Övre Tappen 104

714 94 Kopparberg

Följ oss på Facebook

  • facebook-square

Företaget innehar
F-skattsedel och
§16-tillstånd

Stöd

Svenska Hästars Värn

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now