December 1, 2019

October 1, 2019

Please reload

Tidigare inlägg

Att kastas mellan hopp och förtvivlan.

July 6, 2017

 

 

I tisdags eftermiddag kom ett mess på telefonen. Förhandsgranskningen envisades med att avslöja halva meddelandet trots idoga försök att få skittelefonen att sluta upp med sådana dumheter. Jag hann ju såklart läsa.. "I'm sorry to inform you that Loppan is not...."

 

Jag hade en lång paus med telefonen i handen. Ville inte läsa. Jag visste ju redan vad det stod. 
Jag öppnade tillslut meddelandet, väl medveten om att jag skulle ha svårt att hålla tårarna tillbaka. 
Nej. Hon var inte dräktig nu heller. Det blir helt enkelt inget föl. Jag kände mig förkrossad, besviken, uppgiven och alldeles tom, allt på en gång. 
Jag grinade en kvart innan jag ens förmådde mig att tänka klart.
Jag som har längtat och kämpat för det där jäkla fölet i två års tid. Jag som redan i vintras började oroa mig för att stoet skulle kasta, eller att förlossningen skulle bli katastrof. Jag som redan i vintras började leta namn. Jag som redan i  vintras la upp träningsschema i huvudet. Jag som redan i vintras funderade på alla praktiska detaljer jag behövde ta reda på och lära mig. 
OCH SÅ BLIR DET INTE ENS NÅGOT FÖL!! 
Jag hade liksom inte ens på allvar tänkt, inte en enda gång, att hon kanske inte ens skulle ta sig! 

Jag fick rådet av veterinären att byta hingst. Aharu... ny språngavgift. Fler dygnsavgifter. Fler extrautgifter jag inte räknat med. Nej tack, jag slutar här. Game over.


Ringde min man och kunde inte sluta gråta. Hulkade och snorade omvartannat. En bekant hade dagarna innan sagt att om Loppan inte tar sig så var det inte meningen. Och isåfall så skulle vi lasta våra hästar och åka på hoppträning. Min man försökte peppa mig med det, och visst hade han rätt, men där och då var det en klen tröst. 
Jag kände mig så snuvad på konfekten. Det kändes inte som om detta var meningen att bli slutet på min längtan efter föl. Det skulle ju inte bli såhär! 

Jag meddelade stuteriet att jag ämnade hämta Loppan på en gång. Hade dygns- och nattjobb inbokat i veckan och att låta henne stå och kosta hiskeliga pengar några extra dagar var inte aktuellt. 
Snörvlande och rödsprängd i ansiktet ber jag min svärfar att följa med. I bilen på väg till stuteriet skickade jag ett mess till Linda, hingsthållaren. Jag skrev att Loppan gick gall och att jag skulle hämta hem henne och jag tackade också för den mest fantastiska servicen. Sedan la jag ifrån mig telefonen. Jag orkade inte ens tänka. 

Inne på stationen var veterinären upptagen med en annan stoägare. 
Vi fick vänta en bra stund och under tiden slängde jag ett getöga på telefonen. Linda hade svarat. 
"Vill du ställa hit henne och betäcka med Dino? Inga extra kostnader mer än fodret hon äter". 
Jag blev alldeles.... ja, jag vet faktiskt inte ens vad jag blev. Varm? Rörd? Paff? Mållös? 
Jag höll bara upp telefonen för min svärfar att läsa. "Jag kan inte tacka nej till det där" sa jag tyst.
Min svärfar, som a l l t i d ställer upp svarade lika tyst tillbaka; "det tycker jag inte att du ska heller, så ring och fråga om vi kan åka dit med henne på en gång". 
Vi hade alltså redan kört från Kopparberg till Vretstorp. Han var sen beredd på att köra direkt till Mockfjärd och sen hem igen. Vet ni hur många mil det är? Jättemånga! (Nära på 40 mil. Med släp.)
Vet ni hur mycket jag avgudar min svärfar? Jättemycket!

 

Veterinären berättade att Loppan förmodligen inte lämpar sig för semin med TAI. Och transporten med seminet hade också orsakat rätt så stor spermadöd. Hon rekommenderade råsperma till nästa säsong. Jag berättade att hingsthållaren erbjudit mig att ställa Loppan hos henne för naturlig betäckning. 
"Det är ju toppen", sa veterinären. "Se till att betäcka imorgon eller på torsdag. Då prickar du ägglossningen". 

 


Loppan lastades (med lite buller och bång) och vi rullade iväg. Linda hann svara att vi visst kunde komma direkt. Strax innan 21 på kvällen lastade vi av Loppan på Stall Högberget. Hon fick komma in i en utebox och fick lukta lite på Dino. Maten var tydligen mer intressant och hon visade inga direkta tecken på brunst, till skillnad mot när vi gick förbi hingstar på stationen. Då ställde hon minsann upp sig. 
Linda berättade att Dinos skada inte ville ge sig och att han skulle få trava över regnbågen till helgen. Han är numera oridbar och det var inte rätt att låta honom gå som bara avelshingst. Det här var absolut sista chansen för en Dino-bebis. Hon tyckte synd om mig också och kände, då jag ändå valt Dino i första hand, att jag och Loppan var värda ett sista försök. Dinos sperma lämpade sig inte för transport men som färsk sperma var kvaliteten hög och pigg. Så nu gör vi en sista kraftansträngning. Tajmingen kunde inte vara bättre. 
Täta rapporter kom från Linda om att Loppan hade ändrat åsikt om Dino igår och hade låtit sig charmas. Första språnget hade gått galant. 

 

 
Nu går hon och betar lite förstrött i en hage med några kompisar. (Jag ljuger lite.... hon ställde till med lite besvär som den spanska dam med humör hon är men efter att ha hoppat över lite staket så lugnade hon sig. Ni minns att jag har berättat att hon hoppar 1,20 stillastående va?)

Så det kanske blir ett föl ändå. 
Som om ödet ville som jag men lät mig gå en omväg. Så håll en tumme eller fler för att det här tar sig och jag får en liten bebis efter den vackraste hingst med den vackraste själ jag sett och undan det mest himmelska och snällaste sto jag haft att göra med.

 

 

 

Jag känner mig tacksam över det enorma stöd och uppbackning som folk har visat mig hittills. 
Några förtjänar extra uppmärksamhet.

Lasse och Eva, mina svärföräldrar. TACK för all hjälp med transport!

Johan, min man. TACK för support och uppbackning när läget varit tungt. 

Aurélie, veterinär på Salsbro. TACK för alla seminförsök och alla svar på mina frågor. 

Och Linda, hingsthållare. TACK för precis ALLT. 

 

 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Please reload

Sök via taggar
Please reload

Arkiv

© Stall Övre Tappen is Proudly created with Wix.com

Telefon:
0709-890998
E-mail: ebba.grip@gmail.com

Adress

Källergården
Övre Tappen 104

714 94 Kopparberg

Följ oss på Facebook

  • facebook-square

Företaget innehar
F-skattsedel och
§16-tillstånd

Stöd

Svenska Hästars Värn

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now