October 1, 2019

Please reload

Tidigare inlägg

Dagen D. Dräktig? Inte dräktig?

August 23, 2017

I mitten på juli var Loppan klar hos hingsten. Under sex dagar blev det sex språng. Hingsten hade pigga små soldater och jag hade en stor förhoppning på ett blivande föl. 

Så jag hämtade hem henne när hon var klar med sitt lilla kärleksmöte och hon fick komma ut med sina gamla vapendragare i hagen. 

Jag studerade henne noga hela tiden. Hon hade som ett "sken" runt sig, var lugnare än vanligt och på dag 16-17 när brunsten borde ha kommit igång igen så uteblev den. Jag jagade efter veterinärer med blåslampa för att komma ut och dräktighetskolla, men veterinärer vill tydligen också ha semester sommartid. 


Hela min kropp var säker på att jag såg tydliga tecken på dräktighet,. Det var så mycket som kändes som om det tagit sig. Jag hade bara det där lilla unset av tvivel som jag alltid har som någon slags försvarsmekanism. Ni vet; hoppas på det bästa men tro på det värsta. 

 

 

 

Jag fick vackert vänta ända till IDAG innan någon veterinär hade tid. Och idag skulle det i så fall vara dag 40 på dräktigheten. Loppan ställde upp sig så fint när ultraljudet plockades fram. Det grävdes runt i en stund som upplevdes för lång för att vara bra. Jag tänkte att om hon behöver leta så länge efter ett foster så finns det ju inget där. 

 

...

 

"Beklagar". 

 

Jahopp. Så var det med det. Allt var över på några minuter. Punkt. 

 

Jag fick en enda känsla. Tomhet. Jag har gått så länge och varit spänd inför resultatet och hunnit älta båda scenarierna tusen gånger om. Jag orkade inte ens bli ledsen.
Veterinären började prata om åtgärder inför nästa säsong, men jag hade ingen som helst lust att gå igenom hela proceduren igen. Inte ens säkert att jag kommer ha råd en gång till. Antar att jag måste smälta det här innan jag ens funderar på nästa år. 

 

Med allt vad gäller djur är det en chans/risktagning. Jag är ingen nybörjare och är väl medveten om alla fallgropar längst vägen. Jag hann sörja "förlusten" redan vid hingststationen. Jag var väl medveten om att vi grep efter halmstrån med det sista försöket. Jag vågade inte hoppas lika mycket som gångerna innan. Jag hade ett annat tankesätt nu. Det räddade mig troligen från total uppgivenhet. Jag går fullt ut känslomässigt och i engagemang när jag tar mig an en ny erfarenhet. Den här erfarenheten nådde sitt klimax för länge sen. 

För att lindra besvikelsen som i efterhand sköljde över mig så tänker jag unna mig lektioner för en duktig hoppinstruktör. Jag återgår till planerna med hoppning och Team Chasing. Nu har hon stått hela sommaren så jag hinner inte bygga upp henne inför årets Hubertusjakt på Djurgården i Stockholm, men nästa år kanske. 

Jag har nämnt det förut men jag är oerhört tacksam för mina vänners ord som fått mig att tänka på andra positiva saker jag kan göra med Loppan istället. 

 

 

När jag nu ändå står i begrepp att bygga lite fler hinder för hoppning så kan jag ju lika gärna bygga upp fler WE-hinder. Vi har fått ihop en liten bana som fungerar hyfsat men det behövs lite mer finlir. 

Jag har toleranstränat Hödde rätt mycket under de sju år jag haft honom så nu senast kunde vi gå igenom en "grind". Det vore roligt att utveckla WE med honom och kanske till och med tävla lite. 

Är ni sugna på att prova på så häng med när vi bygger bana! På fredag den 25e bygger vi upp en ny. 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kommer bli mycket enklare att åka iväg med Hödde numera. Han är visserligen väldigt lättlastad men han är bredåkare och det ställer till det när jag bara har två lika långa bakbommar i transporten. 

Var länge på jakt efter en 3/4-delsbom och en 1/4-delsbom. Ringde flera återförsäljare samt dammsög begagnatmarknaden. Under tiden band jag bara upp mellanväggen så fick Hödde åka utan bakbom. Ur säkerhetsperspektiv är det vansinne men står han trångt har jag som minst en avdragen baksko och som värst en söndertrampad kota. 

Men så bara råkar min ena inackordering, Malin, vara i lag med Markus... som kan svetsa. 

Kunde han tänka sig att göra nya bommar åt mig? Det kunde han! Och bra som tusan blev det! 

 

 

Nu har jag inte målat dem än, men funktionen är ju densamma. Jag är omåttligt nöjd med bommarna! 

Det är liksom bara att lasta och åka. Bara det ger en känsla av frihet. 

 

Trots det trista beskedet idag så skiner solen på mitt sinne. Jag ger mig själv möjligheten att se andra roliga saker som hösten har att erbjuda. För hösten är på intågande. Och det innebär att jag kan dra på mig raggsockorna och krypa ner i soffan med en kopp varm choklad efter en ridtur. Och det, mina vänner, är livet på en pinne. 

 

 

 


 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Please reload

Sök via taggar
Please reload

Arkiv

© Stall Övre Tappen is Proudly created with Wix.com

Telefon:
0709-890998
E-mail: ebba.grip@gmail.com

Adress

Källergården
Övre Tappen 104

714 94 Kopparberg

Följ oss på Facebook

  • facebook-square

Företaget innehar
F-skattsedel och
§16-tillstånd

Stöd

Svenska Hästars Värn

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now