December 1, 2019

October 1, 2019

Please reload

Tidigare inlägg

Blir det inte det ena så blir det det andra.

March 19, 2018

Det har tagit lång tid att komma över Bingo. Det har fattats mig något varje gång jag har gått in i stallet. Nästan varje dag när jag har mockat eller sopat så har jag kunnat svära på att jag har sett honom stå där i sin box och tugga nöjt på sitt hö. 
För en tid sedan plockade jag ner hans namnskylt. Jag hade varit på vippen flera gånger innan men inte känt att det var helt rätt tid för det ännu. 

 

Nu hade han aldrig skor på sig men när jag bodde i Norrtälje så hade vi en granne som var gammal hästkarl. Av honom fick jag fyra rejäla hästskor avsedd för en skogsarbetande ardenner. En sådan fick komma till nytta när jag ville göra Bingos minnessko. Jag hade sparat en bit av hans man och svans som jag flätade in tenntråd i. Det tillsammans med hästskon och Bingos skylt har nu sin plats i köket på väggen. 

 

Men vem skulle nu få bo i Bingos box?
 

Shettisar har alltid legat mig lite varmt om hjärtat. Jag hade en liten skimmel när jag bodde i Norrtälje. Honom körde jag en del men när han gick bort 2013 så sålde jag av både vagn och sele för jag visste ju inte när eller ens om jag någonsin skulle ha en liten ponny igen. Det ångrade jag inte alls förrän för ett par veckor sedan. Då dök nämligen en liten ponny upp till försäljning. Den mailade jag raskt på men av någon anledning dök det upp en annan annons också med denhär bilden:

 

 

Jag. Blev. Störtförälskad. En liten nordsvensk i minimatyr! Äh, friskt vågat - hälften vunnet, tänkte jag lite lagom klämkäckt, så jag svängde ihop ett mail till säljaren. Det var ju såklart inte bara jag som var spekulant så hon skulle höra av sig. Det gick ett par dagar innan det damp ner ett mail i inkorgen och säljaren undrade om jag fortfarande var intresserad. Så vi talades vid i telefon och bestämde att jag skulle komma och..... ehrm..... "titta"... 
 

Fredagen den 9 mars runt lunch skulle jag befinna mig i Finspång. Dagen började, inte helt ovanlig, klockan 06.00. Ut i stallet för utsläpp, fodring och mockning. Klockan 08.00 skulle jag åka hemifrån för att hämta upp Josefine samt låna hennes släp (eftersom jag inte orkat byta till vinterdäck på mitt eget släp och hade heller ingen bil hemma som kunde dra mitt släp på B-behöringhet). Då hittar jag inte nyckelhelvetet till bilen. Jag ränner runt hemma i säkert 15-20 minuter innan jag hittar den. Muttrar lite surt att universum försöker tala om för mig att jag inte ska ha den här hästen.
Men jag kvittrar snart iväg och framme hos Josefine kopplar vi på hennes släp på min bil.         

........bara för att fastna i första bästa lilla backe. Jag tänker återigen att, nähä, det är väl inte meningen att jag ska ha skrället. Josefine är ofantligt mycket bättre än vad jag är på att hålla humöret uppe så med hjälp av hennes sambo får vi loss elipaget och byter till hennes bil. 
Så ÄNTLIGEN var vi på väg. Med GPS och en adress som inte fanns på Google Maps så lyckades vi ta oss ändra fram till stallbacken utan att köra fel. Bedrift! 
 Vi ställer tusen frågor och inspekterar den lille kraken i varenda söm och efter lite pussar på ponnymulen och ett handskak med säljaren så var han visst min! 
Ponnyn lastas och vi kör hemåt. Josefine kommer på att vi åker förbi henne så jag kan hämta upp min bil. Vi behövde bara tanka hennes bil först. Med betoning på behövde. Den törstade ihjäl ca 25 meter från pumpen. En vänlig själ kom visslandes med en jeepdunk i handen ett par minuter senare och han lånade villigt ut sin sprillans nya dunk så vi kunde fortsätta färden. Ja, sen skulle vi "bara" hämta upp min bil. 
Då kör Josefine fast i blötsnön på sin stallplan. Ungefär här havererade min frontallob. Jag sitter i min bil och försöker övertyga mig själv om att skit händer. Helt utan anledning. Universum med sina hintar om att jag inte skulle ha den här hästen kunde dra åt pepparnkvarnen..
Men hjälp kommer till undsättning och vi kommer hem till Tappen i gott skick. 

Jag kände mig plötsligt ödmjuk och väldigt tacksam över de fina människor som finns runt om mig och ställer upp när det blir tokerier. Så TACK snälla bästa fantastiska Josefine för all hjälp den dagen!
Tack ska också riktas till min egen man Johan och min vän Evy som hade ströat upp boxen, ställt in en hink med vatten och fodrat med hö. 

Så VÄLKOMMEN TILL TAPPEN, Idol av Friheten, aka Rocky! 

 

Det har gått nån vecka eller två sen han kom hem. Hovarna var inte så snyggt verkade så han slipper arbete en tid framöver. Under tiden passar vi på att stifta bekantskap med varann.
Sele och vagn hämtades hem idag. Han är helt grön så jag börjar om från början med markarbete och sedan vidare till tömkörning. Man kan nästan säga att istället för det föl jag hade "räknat med" så blev det istället en lätt korpulent 9årig shettisvalack, färdigvuxen på 101 cm i mankhöjd, som ingen gjort just någonting med. Det är ju nästan samma sak. ^^
 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Please reload

Sök via taggar
Please reload

Arkiv

© Stall Övre Tappen is Proudly created with Wix.com

Telefon:
0709-890998
E-mail: ebba.grip@gmail.com

Adress

Källergården
Övre Tappen 104

714 94 Kopparberg

Följ oss på Facebook

  • facebook-square

Företaget innehar
F-skattsedel och
§16-tillstånd

Stöd

Svenska Hästars Värn

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now