December 1, 2019

October 1, 2019

Please reload

Tidigare inlägg

Bakkegårdens Rosa

December 1, 2019

Trycket på lektioner ökar hela tiden och även förfrågan från vuxna om lektioner börjar dugga tätt. Jag stod därför för ett angenämt problem. Hästarna räckte inte till. Varken i antal eller i mankhöjd. Jag började jaga runt efter en D-ponny eller liten stor häst. Men att hitta en lämplig häst är inte det lättaste. Men så hittade jag Rosa. 

 

 

Jag ska ta det från början för det hela blev lite lustigt. 

För ett par år sedan var vi några damsadelsentusiaster som fick för oss att dra ihop en clinic och den skulle hållas här på Tappen. Det annonserades hejvilt i Kopparberg med omnejd, i Stockholm och i vårt damsadelforum på facebook. 

Intresset var stort men uppslutningen liten. Det blev jag, Carro från Stenungsund och Martina med pojkvän från Stockholm. Nog för att vi var få men vi hade skoj för ett helt kompani. 
Carro och jag höll kontakten lite till och från. Det skulle kunna tolkas som att ödet ville samanföra oss på ett eller annat sätt. 

 

Nån vecka in i november hade jag en massagebehandlig inbokad. Jag satt i köket och hade några minuter att slå ihjäl innan jag skulle åka ner till byn så jag ögnade igenom Hästnet. Igen. Jag scrollade förstrött igenom alla annonser som jag redan sett tusen gånger innan när jag plötsligt ser en bild på en skäck. Vänta nu?! Den här känner jag inte igen?

I förhandsgranskningen av annonsen står det lite info om kön, ålder, pris och var i landet hästen finns. När det står klart för mig att hästen finns i Svenshögen så ringer en liten klocka i bakhuvudet. Svenshögen...? Det är ju där Carro bor. Tänk om det är hon som säljer hästen, skrockar jag för mig själv. 

Ni förstår säkert vart historien är på väg, va? Naturligtvis var det hon som stod som säljare. Jag fick samla mig en skvätt, klickade mig in på annonsen och tyckte om vad jag läste. Den här hästen skulle passa här! Dessutom går jag ofta på min magkänsla och min magkänsla sa att jag verkligen ville ha den här hästen. Längst ner i annonsen stod det "RING vid seriöst intresse. Mail och sms besvaras ej!" 


Sneglade på klockan och insåg att om jag inte åkte på stört så skulle jag komma försent till min behandling. Att ringa på häst, oavsett om man känner säljaren eller ej, gör man inte om man inte har tid att prata så jag blev anarkist i 12 sekunder för jag skrev ett sms till Carro och talade om att jag ville köpa hästen. Sen störtade jag ner till min behandling. Väl där knådades min rygg till en deg, jag dregglade lite under min slummer och vaknade upp som en ny människa. Fiskade upp telefonen och såg att Carro svarat mig. Med ens var jag klarvaken och hade en puls på elitnivå. Ville jag ha hästen så var det bara att köpa. Hon sålde gärna till mig. Och så blev det. Jag köpte en häst. Över sms. Osedd. 

Men det lär inte finnas någon som är förvånad. "Impulsiv" torde vara mitt mellannamn. 

 

Så. Den 28 november skulle hästen hämtas så arla morgon den dagen kopplade jag släpet på bilen och åkte till Stenungsund. Det var en bit att åka men det gick bra, även om jag spräckte en ven i pannan i ren ilska över alla jubelidioter som inte har vett att hålla avstånd. 

 

Carros stalltjejer visade upp hästarna i lite horseboarding (man åker på en bräda med hjul efter häst, ungeför som att tolka. Sök på Stall Granbacken på facebook, scrolla ner pyttelite så har ni en film där. Jag lyckades inte ladda upp den i bloggen.) Jag hälsade lite på Rosa och blev glad över tanken att få ta med mig henne hem. 

Under torsdagskvällen packade vi bilen full med pilbågar, måltavlor, hinderstöd för ringar och ett gäng svärd. Fredag morgon lastade vi Rosa och så åkte vi hem. Nu gick det lite tyngre och tog en smula längre tid hem, men allt gick väl. 

 

 

Rosa klev ur transporten och såg sig omkring. Lite svettig och darrig i benen efter att ha åkt långt i snöoväder. Sen lunkade hon in i stallet och började äta sitt hö. 

 

Det är knöggligt i hagen där de andra går nu och Rosa är oskodd och ömmar lite om tassarna så hon ska få gå med Isa i en annan oanvänd hage medan Isas sår på benet läker och hovslagaren har varit här.  

 

Jag har ägnat en hel del tid åt att bekanta mig med henne, skrittat ett par varv i ridhuset och kört lite markarbete. Hon har varit lugn och följt mig. Nyfiken, vaken och vänlig. 

Det här kommer bli bra. Tack snälla, fina Carro för förtroendet att få fortsätta jobba med denna lilla juvel. 

 

 

Knappt tre timmar efter att jag kommit hem så var det dags för lektioner. 
Eleverna fick såklart hälsa på Rosa och ville självklart leka med svärd på dagens lektioner.

Så då gjorde vi naturligtvis det. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här är mina Riddare af Tappen! Härliga, fantastiska ungar som vill och vågar testa nya saker! Jag älskar att de tjoar "JAAA" på alla mina idéer! Det finns så många sätt att lära sig saker på. Och jag tycker att det är så mycket roligare att lära ut när man får leka fram kunskapen. Att sitta och nöta och traggla, det kan man göra sen, när man ska finslipa detaljer. 
Det här är så vansinnigt roligt och jag har sagt det förr, men säger det igen; jag är så privilegiad som får vara en del av de här ungarnas ponnytid. 

Jag är så stolt att jag spricker över mina ovärderliga kollegor och det är med den största glädje jag hälsar Rosa välkommen till vårt knasiga, brokiga, tokiga, härliga gäng! 

 

 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Please reload

Sök via taggar
Please reload

Arkiv

© Stall Övre Tappen is Proudly created with Wix.com

Telefon:
0709-890998
E-mail: ebba.grip@gmail.com

Adress

Källergården
Övre Tappen 104

714 94 Kopparberg

Följ oss på Facebook

  • facebook-square

Företaget innehar
F-skattsedel och
§16-tillstånd

Stöd

Svenska Hästars Värn

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now